it ain´t me babe.

I fredags var jag på föreläsning på Konsert och kongress här i Linköping.
Barndiabetesfonden firade 20 år och det var föreläsning för allmänheten om det kommer att kunna gå att vaccinera mot barndiabetes och om det någonsin kommer att kunna botas.
Jag var på ett liknande för en 6 år sedan och la nog alldeles för höga tankar i det som sas och blev sedan besviken när jag fick höra hur många år det skulle ta före de kunde börja bota folk.
Men nu livades mitt hopp upp:

Man har börjat vaccinera barn som har hög risk att få diabetes och det har gett resultat,
alltså kommer det förhoppningsvis gå att i förväg vaccinera barnen.
Man kommer att hindra kroppen från det inbördeskrig som bryter ut då immunförsvaret bryter ner de insulinskapande cellerna i bukspottskörteln och diabetes typ 1 skapas.
Jag var nästan i tårar av lättnad, mina framtida barn och barnbarn kommer alltså slippa denna hemska sjukdom,
jag kommer inte att behöva sitta på sjukhuset och gråta över deras framtid med diabetes.
Förhoppningsvis i alla fall, men det verkar redan fungera.
Det värsta är de stackars barn som nu i forskningsstadiet får placebo och inte räddas från att sjukdomen bryter ut...

På tal om att bota diabetes så har man kunnat transplantera cellerna i bukspottskörteln till diabetiker från avlidna donatorer och därmed fått igång allt igen. Men man behöver sedan resten av livet äta avstötningsmedicin som har väldigt mycket biverkningar samt att man kanske efter en fem år måste börja ta en långtidsverkande spruta om dagen. Men vad är det mot de 5-7 sprutor de räknar med att en vanlig diabetiker tar dagligdags?
Inom två år kommer de att börja med ett nytt försök som jag är väldigt nyfiken och villig att ställa upp på,
därmed ska jag försöka kontakta min läkare och se om det går att ordna.
Då tar man sådana här celler men istället för att spruta in de i kroppen så lägger man de som i en liten kapsel.
Denna kapsel sätter man in genom en titanskruv i benet i ryggen in i benmärgen så att denna kapsel inte släpper ut cellerna men däremot fungerar och producerar insulin så att man kan sluta med sprutor.
Denna kapsel kan man fylla på när det behövs eftersom man har titanskruven och ett litet rör kvar i benet.
Ingen avstötningsmedicin behöver då tas.
Det skulle vara så underbart att kunna lägga ifrån sig sprutorna, att kanske bara behöva ta blodsocker en gång i veckan och att slippa känningar och ojämna blodsockerkurvor.
Slippa släpa med sig allting hela tiden och hela tiden tänka på måltider mm.
Man skulle bli så fri.

Jag önskar forskarna lycka till så att vi kan bli av med en av de vanligaste kroniska barnsjukdomarna, speciellt eftersom Sverige, efter Finland har flest diabetiker i världen.
Jag önskar även att fler tar ställningstagande till donation efter döden och förhoppningsvis då ett ja,
samt att det den dagen det går att donera dessa celler i levande tillstånd att folk gör det.
Jag skulle även vilja att det vid dödsbädden på sjukhusen finns en representant för donering som med milda ord försöker få anhöriga på spåret att donation är en lycka för så många människor.
Att jag skulle bli frisk är helt galet men jag hoppas och jag tror att den dagen komma skall.


Läkare här i Linköping som lagt ner sin själ i att bota barndiabetes och har lovat att före han fyller hundra ska det vara sant.