it ain´t me babe.

Idag var jag och såg min älskade underbara Thåström.
Tyvärr är jag sjuker, men det mesta av febern var borta så det funkade.
Men jag var lite besviken, den där underbara känslan var inte där.
Det underbara publikhavet, att  man bara ville sjunga med i låtarna och hoppa upp och ner genom hela konserten!


Thåström var sitt vanliga jag iof. Han var underbar, hans älskade röst och utseende.
Men jag är faktiskt lite besviken på den nya skivan.
Jag hoppades på att rocken skulle komma tillbaka nu.
Självklart ska det vara hans underbara texter som det fortfarande är, men jag vill ha lite liv i musiken nu.



Fast jag är glad att det inte bara var låtar från nya skivan, varannan och ibland mer än varannan var gammal.
Imperiet fick också vara med.
Jag hade ett gäng fylleungar bredvid som var jävligt jobbiga men sånt ska inte få förstöra en konsert.
Nej det är något speciellt med Thåström för mig, han gör mina knän svaga.
Jag skulle inte tacka nej till dig.



Iof jag, Jimmy och Thåström ska ju ha trekant så det är ju löst.