it ain´t me babe.

Imorse klockan 7 när vi satt och åt frukost såg vi vår kära granne Lars med sina fina
röda gummistövlar promenera förbi.
Som vanligt var han nog på väg att plocka blommor till sin fru Anita.
Ni förstår varje morgon går han ut och plockar en färsk bukett till henne,
sedan går han hem och gör frukost och bär upp detta till henne som fortfarande ligger till sängs.
Hon fyllde precis 70 och jag tror han är några år äldre än henne men fortfarande verkar de
så väldigt kära.
Det är så fint att se, att de vårdar sin kärlek.
För annars går den nog i krasch.

Nu blev jag lite kärlekskrank, tänk om man ändå hade sig en karl ibland,
en som snusade en i nacken, pussade en i pannan och höll en hårt, hårt, hårt.
Som gav en komplimanger och fjärilar i magen och som man tycker om över allt annat.
Men det är inget jag letar efter just nu, kommer det så kommer det annars kan jag vänta.
Det är skönt att bara vara med mig själv, men fjärilarna skulle jag inte tacka nej till.

Nej, nu blir det packning, Eskilstuna; här kommer jag!